Därför heter alléparken alléparken

Jag hörde häromdagen att bostadsrättsföreningen Lindarna har begärt att kommunen ska fälla ett antal träd – lindar! – i Alléparken. Träden har »god vitalitet och en kondition som bedöms ha goda framtidsförutsättningar på platsen«, skriver visserligen en arborist i ett yttrande, men »honungsdagg från lindarna och nedfallande löv, frön och grenar har en negativ inverkan på fasad och tak«.
     Låter det inte som en märklig begäran, att på dessa grunder vilja fälla fullt friska träd – i synnerhet när man valt att bo i trädgårdsstaden? 
 
Husen, som uppfördes som seniorbostäder för ett tiotal år sedan, brukar framhållas som ett lyckat exempel på en varsam förtätning av trädgårdsstaden, med en arkitektur och fasad som knyter an till den omgivande bebyggelsen från 1920-talet.
     Den norra fasaden står onekligen ganska nära lindarna, men det beror på att byggherren (JM) utnyttjade sin byggrätt maximalt. Lindallén skulle bevaras. Det var en förutsättning för bygglovet. Allén var – och är – en viktig del av stadsplanen.
Alléparken och Allévägen, 2016. Foto: privat.
 
Hur kom lindarna dit? Hur gamla är de? Vad kan de berätta? Ja, en hel del. Vi kan börja med att backa bandet exakt etthundra år.
Alléparken och Allévägen, 1916. Foto: Gustaf Bergh (Björn Sundéns arkiv).
 
Lindarna är alltså bra mycket äldre än trädgårdsstaden (de första villorna byggdes 1913). Jag skulle tro att lindarna är minst 150 år gamla. De hänger nämligen samman med hur vägsytemet byggdes ut i mitten av 1800-talet. 
     Då fanns det två större gårdar i området: Alviks säteri och Äppelvikens gård. Alviks säteri låg ungefär där Alviksvägen 7-13 nu ligger (den enda del av säteriet som är synlig i dag är det så kallade Alvikstorpet, nu ett litet konstgalleri, ursprungligen en spannmålsbod). Från säteriet gick landsvägen söderut mot Äppelvikens gård (nuvarande Äppelviksvägen).
 
Inne i Stockholm fanns det en framgångsrik farikör, Lars Montén (1785–1882). Hans firma, Lars Montén & Co, tillverkade stearin och såpa. 1864 behövde han utvidga verksamheten och genom att köpa såväl Alviks säteri som Äppelvikens gård kom han också i besittning av marken och strandlinjen däremellan. Vid Alviks strand uppförde han en ståtlig fabriksbyggnad för stearinljus, tvål och såpa. Från kajen var det ett kort avstånd till kunderna inne i Stockholm. Så här såg det ut:
Utsikt över Lars Monténs stearinfabrik i Alvik, 1884. Konstnären, Ehrenfried Wahlquist, bör ha stått ungerfär där Allévägen i dag möter Runda vägen. Närheten till Stockholm, över vattnet, är uppenbar. Mellan Kungsholmslandet till vänster och Lilla Essingen i mitten skymtar Långholmen och Södermalm, med Katarina kyrka i fonden. Bild: Wikimedia Commons.
 
Lars Monténs fabriker vid Alviks strand några decennier senare. Foto: Gustaf Berg (Björn Sundéns arkiv).
 
Naturligtvis behövde Lars Montén även en tvärförbindelse mellan fabriken och gårdarna. Det är nog så man ska se tillblivelsen av Allévägen, någon gång efter 1864. Först slingrade sig vägen lite trevande upp över åsen …
… sen, på krönet, drogs vägen spikrakt ner mot den korsande landsvägen, Alvik–Äppelviken. En planterad lindallé förstärkte intrycket av Brommalandets första stadslika ansatser. Vid vägkorsningen (Äppelviksvägen) anlades, precis som inne i Stockholm, en park – Alléparken.
Allévägen från den högsta punkten. I fonden, där vägen slutar, anlades en park – Alléparken. Foto: privat.
 
Allévägen bildar redan i Äppelvikens första stadsplan en axel i öst-västlig rikning. Allén ges där ett centralt motiv i stadsplanen och har en tydligt stadsgestaltande funktion.
Allévägens läge i förslaget till stadsplan, 1909.
 
Ja, allt det här berättar Alléparkens lindar för dem som tar på sig rätt glasögon. Så tänk till en stund innan ni fyller bensin i motorsågarna:
  • Trädens bidrag till förståelsen av vår historia går inte att överskatta.
  • Stora, gamla, uppvuxna träd är därför särskilt viktiga att värna.
  • I alla händelser när de är friska och livsdugliga!
  • Alla träd behöver beskäras.
  • Rätt beskärning vid rätt årstid gör tillväxten hanterlig.
På Stadsbyggnadskontoret har detta ärende diarienummer 2016-18211-575.
Det handläggs av Pia Andersson, 08-508 27 383.
 
––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
 
0 kommentarer