Regeringen vill lösa bostadskrisen. Meddelandet kom i en debattartikel i Dagens Nyheter (13 januari 2016). 700 000 bostäder ska byggas inom tio år. Framför allt vill regeringen att det byggs många nya »billiga« hyresrätter. För ungdomar och vanligt folk.

     Vilken bra idé! Att ingen har tänkt på det tidigare.

     Viktor Barth-Krohn funderar vidare några dagar senare (DN 16/1). »En sak som ofta glöms bort i debatten«, skriver han i en krönika »är att det faktiskt går att bygga i även i dagens Sverige. … En grundläggande förutsättning för att det ska vara möjligt är dock att man vill bygga, och det är där skon klämmer.«

     Precis så är det! Att sätta upp storslagna mål i rikspolitiken är en sak. Det ser kraftfullt ut. Regeringen kan säkert få ett snabbt blocköverskridande stöd för en ny bostadspolitisk vision. Men blir den genomförbar? Om ingen vill bygga »billiga« bostäder?

     I Sverige är det kommunerna som har planmonopol. Staten kan inte beordra nyproduktion. Även allmännyttan är en kommunal angelägenhet. Och i kommunerna finns inga som helst incitament för att bygga »billiga« hyresrätter för vanligt folk. Det är för dyrt. Det kostar skattepengar. Och det är olönsamt. Förr brukade börsbolagen beskyllas för sin »kvartalsekonomi«. Nu är kommunerna nästan lika kortsiktiga. Alla investeringar ska räknas hem under pågående mandatperiod.

     Barth-Krohn fortsätter: »Det är bara att slå upp valfri lokaltidning för att inse hur politiskt jobbigt det kommer att bli. Det är en sak att sätta fina mål i Rosenbad, en annan att stå och peka ut vilken skog som ska bort.«

     Nej, varken byggbolag eller kommunpolitiker vill bygga »billiga« hyresrätter. Jag kan på rak arm räkna upp åtta skäl som talar mot hyresrätter och för bostadsrätter.

1. Att låta allmännyttan bygga hyresrätter ger inga markförsäljningsntäkter till staden.
2. Att låta kooperativa bostadsbolag (som SKB) bygga med låga vinstkrav ger för låga intäkter till staden. 
3. Att sälja mark till högstbjudande byggbolag ger däremot miljardintäkter till staden. Köpeskillingen bestäms nämligen inte av markytan, utan av lägenhetsytan.
4. Ju högre hus som byggbolagen får bygglov till och ju trängre husen får placeras, desto högre blir kommunens intäkt.
5. Ju centralare läge och ju bättre befintlig infrastruktur som erbjuds, desto mer är byggbolagen beredda att betala för marken.
6. Till råga på allt är byggkostnaderna högre för hyresrätter än för bostadsrätter. En hyresrätt byggs för att förvaltas på lång sikt. En bostadsrätts ska säljas snabbt, sen får den nya ägaren ta över ansvaret.
7. Bostadsbristen i sig driver på prisutvecklingen av bostadsrätter.
8. Och i liten skala: enligt samma affärslogik är det extremt lönsamt att köpa upp trädgårdsstadens villor och omvandla dem till bostadsrätter.

Det här är åtta skäl till varför statliga byggkrav kommer att få kommunpolitikerna att sparka bakut. Och dessvärre är det här också åtta skäl till varför trycket på trädgårdsstaden ökar för varje dag. Ty det kommunen verkligen vill, det är att sälja mark och ge bygglov till dyra bostadsrätter. 

http://www.dn.se/debatt/vi-vill-samarbeta-om-okat-bostadsbyggande/

http://www.dn.se/sthlm/viktor-barth-kron-statliga-byggkrav-lar-fa-manget-kommunalrad-att-sparka-bakut/

PS, den 31 januari 2016:

Karin Ulberstad och övriga berörda grannar till huset på Runda vägen (ovan), överklagade bygglovet i höstas. Det kan tyckas märkligt att byggherren ändå fäller träd, spränger bort berg och börjar uppföra de nya byggnaderna samtidigt som bygglovet är överklagat. Tyvärr meddelade Karin i dag att Stadsbyggnadskontoret avslog överklagandet i fredags (29/1). Fritt fram för nya bostadsrätter även på den villatomten.