Stadsplanering på lek? Eller på allvar?

Valet rycker allt närmare. Partiledarutfrågningar var och varannan dag. De flesta vinklar verkar vara använda vid det här laget – och återanvända. Men här ett nytt kreativt grepp.
 
BSK Arkitekter och bostadsbolaget Veidekke kontaktade redan i våras fyra riksdagspartier och bad dem att gestalta sin bostadspolitik på den fiktiva Stockholmsförorten Bronsdalen
 
Bronsdalen sympoliserar en typisk ytterstadsförort med inslag av halvattraktiva grönområden, lättindustri och gles bostadsbebyggelse. Vilken typ av stadsbyggnad ser de olika partierna framför sig? Vill de förtäta mellan befintliga hus? Hur tar man grönområdena i anspråk? Ska det vara slutna kvarter? Höga eller låga hus? Hur ser bostäderna ut?
 
Visst säger resultaten en hel del om skillnaderna i bostadspolitiken? Även utan loggorna i bild är det ganska lätt att gissa vilket parti som står bakom respektive förslag. Alla bilder kommer från www.bsk.se
 
Förslag 1 är inspirerat av trädgårdsstaden. Småhus, radhus och låga flerfamiljshus. Billiga och flexibla bostäder att äga eller hyra. Klassisistik arkitektur. Förskolor och äldreboende i bottenplan. Spårvagnsförbindelse till stan.
 
Förslag 2 innehåller många och mycket höga huskomplex i trä utan innergårdar. Småhus saknas och bilförbud på gatorna. Infrastrukturen utgår från fotgängares och cyklisters behov.
 
Förslag 3 är en tät stad med massiva bostadskvarter i tidigare grönområden och skogar. Tätbyggda kvarter med små innergårdar. Äganderätten står i centrum och villor ersätts med höghus. Överdäckad motortrafikled.
 
Förslag 4 innehåller bara flerfamiljshus grupperade i stora täta stadskvarter med höga hus i modernistisk stil. Varierande upplåtelseform. Möjligheten att köra igenom förorten är bortbyggd. 
 

En kul idé med ett talande resultat. Läs mer om alla detaljlösningar på BSK Arkitekters hemsida.

–––––––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
0 kommentarer

499 följare och 9 000 läsare

Bloggen BaraBromma har många följare och ännu fler läsare. Med följare räknar jag de 499 personer som – hittills – valt att gilla BaraBromma Facebooksida (och som därmed får en påminnelse varje gång jag publicerar en ny notis på bloggen).
 
Många blogginlägg når dock betydligt fler läsare. Vanligen ett par tusen, då och då fler än fem tusen. Ofta drar statistiken iväg när inläggen delas på Facebook. All time high för ett enskilt blogginlägg är över nio tusen sidvisningar. Inte dåligt för en blogg med 3000 hushåll i Västerled som målgrupp. Så fortsätt att dela inläggen med med dina vänner. Trädgårdsstaden behöver försvaras varje dag.
 
Gilla bloggens FB-sida och vinn ett ex av boken Bara Bromma.
 
Bästa sättet att inte missa ett nytt blogginlägg är att gilla bloggens FB-sida. Nästa person som gillar FB-sidan blir nr 500. Som stimulans lottar jag ut fem friex av min bok Bara Bromma till fem nya FB-gillare. Gilla BaraBrommas FB-sida och mejla ditt namn och adress till christian@vinghasten.se så kommer boken i brevlådan. Säg till om du vill ha boken signerad.
 
–––––––––––––––––––
PS
Blogginlägget i går (9/8), som byggde på Simon Westbergs text »Vi bygger fult och fel«, har fått över två tusen läsare på ett dygn. Westberg, som är lokalpolitiker i Uppsala, hörde av sig direkt och var mycket glad för den uppmärksamhet hans text har fått här i Bromma. Han hälsar: »Lycka till i det viktiga arbetet för Bromma. Ett kulturarv av vikt för hela vårt land. Och en inspirationskälla för framtiden!«
0 kommentarer

Stadsplanerarna upprepar historiska misstag

Axess Magasin har i sommar publicerat en intressant analys av det rådande byggparadigment i Sverige: Vi bygger fult och fel. Artikeln är skriven av Simon Westberg (KD), ledamot av Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala. Han spänner en vid båge i tid och rum. Från 1850-talet till i dag. Från Paris och London till Stockholm och Uppsala. Westberg skriver:

     Det hävdas att bostadsbristen kräver maximerad exploatering för att byggas bort. Det hävdas att det krävs höga hus för att viktiga grönområden inte ska försvinna. Det hävdas att alla kommer att tjäna på att bo tätt ihop.

»Vi upplever en period av nyhaussmannism«, menar lokalpolitikern i Uppsala, Simon Westberg (KD). »I våra tillväxtorter byggs framförallt förtätande höghus och de negativa konsekvenser som det gav på 1800-talet ser vi även idag.« Exempel: Bostadsutvecklaren Bonava (NCC) klämmer just nu in fem höghus i trädgårdsstaden (Stora Mossen). Bild: bonava.se
 

Samma tänkande låg till grund för det sena 1800-talets byggnadsparadigm. Bostadsbristen kunde endast lösas genom att bygga högre och tätare, ansågs det. Den främste talespersonen var Georges-Eugène Haussmann, prefekt och ansvarig för de stora ombyggnationerna av Paris 1853–70. Westberg berättar vidare:

     Haussmanns uppdrag var att riva den medeltida staden och bygga upp en ny stad. I ett svep ville man göra huvudstaden mer representativ och samtidigt bygga bort bostadsbrist och smuts. I etapper skulle mark tvångsköpas och befintlig bebyggelse rivas. Nya breda boulevarder skulle anläggas och längs med dessa skulle sjuvåningshus uppföras. Vinsten från försäljningen av dessa nya höghus skulle finansiera övriga omkostnader. … 

      Land efter land började kopiera systemet. Framför sig såg man bara vinster. Förtätningen skulle öka antalet bostäder och därigenom pressa ner hyrorna. …

      Men höghusen var dyra att bygga och de vinster större byggrätter gav drev alla markpriser uppåt.

 

Visst känns resonemangen igen från dagens debatt? Och konsekvenserna! Bostadsbristen gick nämligen inte ner, den förvärrades. Trots högre hus blev befolkningsantalet lägre, då de ekonomisk starka passade på att investera i stora paradvåningar. Samtidigt försvann de äldre och billigare bostäderna. Det förra sekelskiftets förtätningspolitik innebar fördelar för dem som hade råd att betala. Men generellt fick människorna vare sig billigare, bättre eller mer centrala bostäder.

     Sen byter Westberg fokus med ett snabbt klipp till vår egen tid:

     Idag tycks vi genomleva en period av nyhaussmannism. I våra tillväxtorter byggs framförallt förtätande höghus och de negativa konsekvenser som det gav på 1800-talet ser vi även idag.

     Den ökande acceptansen för höghus driver på markspekulation. Priserna har närmare femdubblats på tjugo år och i Stockholm varnar man för att bostäder byggs utifrån premissen att markvärdesökningen, inte byggnationen, kommer att ge vinsten. …

     Höghusbyggandet är en viktig orsak till de höga hyrorna. När en nybyggnation passerar 2,5 våningar så börjar byggkostnaderna per kvadratmeter öka samtidigt som den så kallade nyttjandegraden faller. Vill man ha prisvärda bostäder bör man därför bygga låghus. Men markpriserna förutsätter maximal exploatering …

     Detta sker samtidigt som efterfrågan faller på nybyggda bostäder. De bättre bemedlades behov är bortbyggda. …

     Byggaktörernas svar på de fattigas bostadsbrist är detsamma som vid sekelskiftet. Man lovar billigare hyror om bostädernas mått får krympas, om man accepterar mer buller, mindre ljus och (ännu) fulare fasader.

 

Så gör Westberg ett nytt tidsklipp, 150 år tillbaka. Hur hanterades bostadsbristen i en annan stor europeisk huvudstad vid samma tid? Till exempel London:

     Trots att London var rikare än de kontinentala städerna, trots att London var Europas största stad och trots att Londons arbetare hade bättre betalt än sina kontinentala kolleger så var marken i London billig. Som en följd var arbetarnas bostäder billigare, större och bättre.

     Det var för att London aldrig accepterat höghusparadigmet. I takt med att befolkningen ökade byggde man utåt istället för uppåt. …

     Insikten om att det fanns alternativ till höghusen kom att ha en förlösande effekt runt om på kontinenten. Egnahemsrörelser uppkom och drev igenom kommunala inköp av jungfrulig mark. Där anlade man låghusbebyggelse som förbands med städerna genom spårvagnar. Till samma kostnad som ett rum och kök i staden fick man en småstuga om två rum och kök samt en trädgård i förorten. Byggpriset hölls nere genom de enkla konstruktionerna, den låga höjden och det egna arbetet. Luft och ljus fanns det gott om liksom möjligheter till odling för husbehov. Barnen fick platser att leka på och slapp växa upp i smogen. Genom kommunal planläggning kom man bort från den oreglerade bebyggelsens problem och kunde anlägga VA, skolor, kollektivtrafik och små affärsgator.

 

Men stopp ett tag. Det här låter bekant. Är inte det här en beskrivning av trädgårdsstadstanken? Är inte det här precis så som vår egen trädgårdsstad i Bromma kom till?

  • Kommunala inköp av jungfrulig mark
  • Låga hus och spårvagnar
  • Trädgårdar och husbehovsodling
  • Parker och naturmark för lek och rekreation
  • Kommunal planläggning och små affärsgator

     Så lär av historien, stadsplanerare, arkitekter och bostadsutvecklare. Hjulet är redan uppfunnet. Och vill ni inte bygga nya trädgårdsstäder för det tjugoförsta århundradet, så förstör inte våra hundraåriga kulturmiljöer med förödande förtätningar. Historien visar att det är både fult och fel.

     Läs hela artikeln här.

–––––––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
0 kommentarer