499 följare och 9 000 läsare

Bloggen BaraBromma har många följare och ännu fler läsare. Med följare räknar jag de 499 personer som – hittills – valt att gilla BaraBromma Facebooksida (och som därmed får en påminnelse varje gång jag publicerar en ny notis på bloggen).
 
Många blogginlägg når dock betydligt fler läsare. Vanligen ett par tusen, då och då fler än fem tusen. Ofta drar statistiken iväg när inläggen delas på Facebook. All time high för ett enskilt blogginlägg är över nio tusen sidvisningar. Inte dåligt för en blogg med 3000 hushåll i Västerled som målgrupp. Så fortsätt att dela inläggen med med dina vänner. Trädgårdsstaden behöver försvaras varje dag.
 
Gilla bloggens FB-sida och vinn ett ex av boken Bara Bromma.
 
Bästa sättet att inte missa ett nytt blogginlägg är att gilla bloggens FB-sida. Nästa person som gillar FB-sidan blir nr 500. Som stimulans lottar jag ut fem friex av min bok Bara Bromma till fem nya FB-gillare. Gilla BaraBrommas FB-sida och mejla ditt namn och adress till christian@vinghasten.se så kommer boken i brevlådan. Säg till om du vill ha boken signerad.
 
–––––––––––––––––––
PS
Blogginlägget i går (9/8), som byggde på Simon Westbergs text »Vi bygger fult och fel«, har fått över två tusen läsare på ett dygn. Westberg, som är lokalpolitiker i Uppsala, hörde av sig direkt och var mycket glad för den uppmärksamhet hans text har fått här i Bromma. Han hälsar: »Lycka till i det viktiga arbetet för Bromma. Ett kulturarv av vikt för hela vårt land. Och en inspirationskälla för framtiden!«
0 kommentarer

Stadsplanerarna upprepar historiska misstag

Axess Magasin har i sommar publicerat en intressant analys av det rådande byggparadigment i Sverige: Vi bygger fult och fel. Artikeln är skriven av Simon Westberg (KD), ledamot av Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala. Han spänner en vid båge i tid och rum. Från 1850-talet till i dag. Från Paris och London till Stockholm och Uppsala. Westberg skriver:

     Det hävdas att bostadsbristen kräver maximerad exploatering för att byggas bort. Det hävdas att det krävs höga hus för att viktiga grönområden inte ska försvinna. Det hävdas att alla kommer att tjäna på att bo tätt ihop.

»Vi upplever en period av nyhaussmannism«, menar lokalpolitikern i Uppsala, Simon Westberg (KD). »I våra tillväxtorter byggs framförallt förtätande höghus och de negativa konsekvenser som det gav på 1800-talet ser vi även idag.« Exempel: Bostadsutvecklaren Bonava (NCC) klämmer just nu in fem höghus i trädgårdsstaden (Stora Mossen). Bild: bonava.se
 

Samma tänkande låg till grund för det sena 1800-talets byggnadsparadigm. Bostadsbristen kunde endast lösas genom att bygga högre och tätare, ansågs det. Den främste talespersonen var Georges-Eugène Haussmann, prefekt och ansvarig för de stora ombyggnationerna av Paris 1853–70. Westberg berättar vidare:

     Haussmanns uppdrag var att riva den medeltida staden och bygga upp en ny stad. I ett svep ville man göra huvudstaden mer representativ och samtidigt bygga bort bostadsbrist och smuts. I etapper skulle mark tvångsköpas och befintlig bebyggelse rivas. Nya breda boulevarder skulle anläggas och längs med dessa skulle sjuvåningshus uppföras. Vinsten från försäljningen av dessa nya höghus skulle finansiera övriga omkostnader. … 

      Land efter land började kopiera systemet. Framför sig såg man bara vinster. Förtätningen skulle öka antalet bostäder och därigenom pressa ner hyrorna. …

      Men höghusen var dyra att bygga och de vinster större byggrätter gav drev alla markpriser uppåt.

 

Visst känns resonemangen igen från dagens debatt? Och konsekvenserna! Bostadsbristen gick nämligen inte ner, den förvärrades. Trots högre hus blev befolkningsantalet lägre, då de ekonomisk starka passade på att investera i stora paradvåningar. Samtidigt försvann de äldre och billigare bostäderna. Det förra sekelskiftets förtätningspolitik innebar fördelar för dem som hade råd att betala. Men generellt fick människorna vare sig billigare, bättre eller mer centrala bostäder.

     Sen byter Westberg fokus med ett snabbt klipp till vår egen tid:

     Idag tycks vi genomleva en period av nyhaussmannism. I våra tillväxtorter byggs framförallt förtätande höghus och de negativa konsekvenser som det gav på 1800-talet ser vi även idag.

     Den ökande acceptansen för höghus driver på markspekulation. Priserna har närmare femdubblats på tjugo år och i Stockholm varnar man för att bostäder byggs utifrån premissen att markvärdesökningen, inte byggnationen, kommer att ge vinsten. …

     Höghusbyggandet är en viktig orsak till de höga hyrorna. När en nybyggnation passerar 2,5 våningar så börjar byggkostnaderna per kvadratmeter öka samtidigt som den så kallade nyttjandegraden faller. Vill man ha prisvärda bostäder bör man därför bygga låghus. Men markpriserna förutsätter maximal exploatering …

     Detta sker samtidigt som efterfrågan faller på nybyggda bostäder. De bättre bemedlades behov är bortbyggda. …

     Byggaktörernas svar på de fattigas bostadsbrist är detsamma som vid sekelskiftet. Man lovar billigare hyror om bostädernas mått får krympas, om man accepterar mer buller, mindre ljus och (ännu) fulare fasader.

 

Så gör Westberg ett nytt tidsklipp, 150 år tillbaka. Hur hanterades bostadsbristen i en annan stor europeisk huvudstad vid samma tid? Till exempel London:

     Trots att London var rikare än de kontinentala städerna, trots att London var Europas största stad och trots att Londons arbetare hade bättre betalt än sina kontinentala kolleger så var marken i London billig. Som en följd var arbetarnas bostäder billigare, större och bättre.

     Det var för att London aldrig accepterat höghusparadigmet. I takt med att befolkningen ökade byggde man utåt istället för uppåt. …

     Insikten om att det fanns alternativ till höghusen kom att ha en förlösande effekt runt om på kontinenten. Egnahemsrörelser uppkom och drev igenom kommunala inköp av jungfrulig mark. Där anlade man låghusbebyggelse som förbands med städerna genom spårvagnar. Till samma kostnad som ett rum och kök i staden fick man en småstuga om två rum och kök samt en trädgård i förorten. Byggpriset hölls nere genom de enkla konstruktionerna, den låga höjden och det egna arbetet. Luft och ljus fanns det gott om liksom möjligheter till odling för husbehov. Barnen fick platser att leka på och slapp växa upp i smogen. Genom kommunal planläggning kom man bort från den oreglerade bebyggelsens problem och kunde anlägga VA, skolor, kollektivtrafik och små affärsgator.

 

Men stopp ett tag. Det här låter bekant. Är inte det här en beskrivning av trädgårdsstadstanken? Är inte det här precis så som vår egen trädgårdsstad i Bromma kom till?

  • Kommunala inköp av jungfrulig mark
  • Låga hus och spårvagnar
  • Trädgårdar och husbehovsodling
  • Parker och naturmark för lek och rekreation
  • Kommunal planläggning och små affärsgator

     Så lär av historien, stadsplanerare, arkitekter och bostadsutvecklare. Hjulet är redan uppfunnet. Och vill ni inte bygga nya trädgårdsstäder för det tjugoförsta århundradet, så förstör inte våra hundraåriga kulturmiljöer med förödande förtätningar. Historien visar att det är både fult och fel.

     Läs hela artikeln här.

–––––––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
0 kommentarer

byggbolagen tar inte semester

Veckorna före midsommar brukar det bli fart på kommunens kontor och nämnder. Besked och beslut tas gärna före semestern (då även de motsträviga medborgarna förväntas vara lediga). Kommer du ihåg juni 2016? Då lämnade Stadsbyggnadskontoret besked om att Västerleds södra sida skulle bebyggas med 300 snabbproducerade modulbostäder. Tack vare »Värna Västerleds« opinionsarbete under semestern, röstades förslaget ner i Byggnadsnämnden, i september. Miljöpartiet röstade med Alliansen. En röst avgjorde.
 
Solviksängen
I år utbröt rena cirkusen inför Exploateringsnämndens sista möte före semestern. Majoriteten (S, V, MP) förberedde tre rent politiska symbolbeslut: Trädgårdsstaden »bör« inte vara så enhetlig. Den »bör« även erbjuda andra boendeformer. Utredningen om 200 bostäder vid Solviksängen röstades dock ner, tack och lov, men markanvisningarna vid Sångarlunden (Djupdalsvägen) och Klöverknuten (Nyängsvägen) gick igenom.
 
Sångarlunden
De närboende har redan börja organisera sitt motstånd mot exploateringen av den lilla parken längs Djupdalsvägen.
 
Sångarlunden. Parken är en organisk del av trädgårdsstaden.
 
Torbjörn Halvarsson startade en namningsamling redan före midsommar. Listan har för närvarande nästan 300 underskrifter. Skriv på här.  Vill du ha kontakt med opinionsgruppen? Mejla till mig, så ska jag vidarebefordra till rätt person.
 
Klöverknuten
Det är egentligen helt absurt. Här, i den lilla trekanten vid Nyängsvägen och Herman Ygbergs väg, ska Primula Bygg AB klämma in 30–40 lägenheter.
Klöverknuten. Ytterligare en hotad park i trädgårdsstaden.
 
Förstår inte hur de ens ska kunna presentera en ritning. Grannarna håller på att organisera motståndet. Mejla till mig om du vill ha kontakt med dem.
 
Grönviks dunge
Så ringer en pensionär på Nockebyhem och gråter i telefon. Utanför hennes fönster brer sig ett kalhygge ut. Inte ett träd har sparats när JM schaktar och förbereder sprängning för 30 lyxbostadsrätter med ett kvadratmeterpris på över hundratusen kronor per kvadratmeter.
Grönviks dunge. Ett kalhygge.
 
Grönviksvägen 96
Här har byggherren Jan Gutestam (G&B Properties) köpt och rivit en fullt fungerande villa för att ersätta med fyra bostadsrätter. Det här är ytterligare ett exempel på de så kallade »spontanförtätningarna« som blir allt vanligare i trädgårdsstaden.
Grönviksvägen 96. Spontanförtätningarna fortsätter. Foto: Björn Hassegren, @HasselgrenB.
 
Kvarteret John Blund och Majvägen
Spontanförtätningsdramatiken fortsätter i Smedslätten och Äppelviken, men några nya besked väntas inte före semestrarna.
 
–––––––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
 
0 kommentarer