»Med sådana vänner behöver man inga fiender«.

     Jag kommer att tänka på det gamla Oscar Wilde-citatet när jag läser debattartikeln i dagens DI. Jakob Eliasson, samhällspolitisk chef i Villaägarnas riksförbund, skriver där under rubriken 500 000 bostäder kan byggas i villaområden. Som aktiv på lokalplanet i samma riksförbund känner jag inte alls igen mig. 

Jag är ordförande i Västerleds Trädgårdsstadsförening, som med drygt 1 400 medlemmar är en av Villaägarnas största lokalföreningar i Sverige. Jag kan försäkra Villaägarnas rikslobbyister att vi för en helt annan kamp mot förtätningen på lokalnivå. I Bromma, liksom i Enskede, Hägersten, Älvsjö och i många andra stadsdelar runt Stockholm hotas trädgårdsstäderna varje dag av ett fåtal byggherrar som köper in sig i de hundraåriga kulturmiljöerna. Byggloven godkänns »på delegation«, i snabba processer där grannarna sällan tillfrågas, i strid med ursprungliga regelverk och detaljplaner. Politikerna duckar i Stadshuset.

 

Eliasson skriver:

 

Det är klart att grannarna protesterar när byggherrarna – som ofta bor i området! – hugger för sig. I Bromma pågår en överbudgivning av villor som rivs eller byggs ihop – kopplas – med nya radhus och flerbostadshus. En villa som köps för 10 Mkr kan veckan därpå, med hjälp av ett snabbhandlagt bygglov, belånas för 30. Konverteras till fyra bostadsrättes och sen säljas för 40 Mkr året därpå. Hävstången är enorm i trädgårdsstaden. Jag har skrivit om byggekonomin i tidigare blogginlägg.

     Ibland inhiberas byggloven efter långa överklagandeprocesser, men då är kanske redan berg bortsprängda, tomter utjämnade och höga tallar och ekar nedsågade.

 

Politikerna gjorde ett stort misstag när de på 1990-talet sålde ut tomrätterna, till exempel i Enskede och Bromma. Tomtättssystemet var en av det förra sekelskiftets mest eleganta lösningar på bostadsbehovet. Genom förutseende markförvärv kunde det allmänna tillgodogöra sig värdestegringen av marken, medan villaägarna bekostade sina bostäder och fick åtnjuta värdestegringen av husen.

     Nu hotar marknadskrafterna att slå sönder det som för hundra år sen byggdes och planerades till exemplariska boendeformer. Nej, byggbranschen behöver inga nya lättnader för att förtäta ännu mer i redan uppvuxna villaförorter. Däremot behöver trädgårdsstaden försvaras – även av Villaägarna.