Ett privat bildarkiv med 300 gamla Brommabilder

I mitt förra inlägg presenterade jag en hittills okänd bild av Stora Mossens gård. Bilden var fotograferad av Gustaf Berg 1931. Den ingår i en stor samling med historiska Brommabilder som i dag finns i Äppelviksbon Björn Sundéns ägo.

     Gustaf Berg var en av pionjärerna i trädgårdsstaden. 1914 lät han bygga en av de första villorna i Äppelviken till sig själv och sin familj. Huset uppfördes vid Snäckvägen 15, en stor villa i nationalromantisk stil med faluröd locklistfasad och vita snickerier.

     Gustaf Berg var även pionjär på fotografins område. Överallt hade han med sig sin kamera och dokumenterade det han såg: byggnader, människor, spårvagnar, ångbåtar, arbete, vardagsliv och festligheter. Gustaf efterlämnade inte mindre än 1 500 glasplåtar och filmnegativ, varav cirka 300 med motiv från trädgårdsstaden i Bromma. De tidigaste är från 1914.

     Snäckvägen 15 har endast haft tre ägare på drygt hundra år. Gustaf Berg bodde där till sin död 1947. Björn Sundén köpte huset 1984. Och det var när Björn började forska om husets historia som bildsamlingen upptäcktes. De låg nerpackade och bortglömda i några vindslådor hos ett barnbarnsbarn till byggmästaren. Björn Sundén har nu ordnat upp hela samlingen och digitaliserat alla bilderna. Han har också berättat hela historien med egna ord i en artikel i Hembygdsföreningens årsskrift, Brommaboken 2015.

     Gustaf Berghs bildarkiv är en rik källa till ny kunskap om trädgårdsstadens tidiga år. Notera de många tidstypiska detaljerna i de här bilderna. 

 
Gustaf Berghs nybyggda hus på Snäckvägen 15. En högsommardag omkring 1916. Tallskogen står fortfarande tät på villatomterna, helt i enlighet med tiotalets ideal att låta trädgårdarna bestå av »orörd natur«. Självförsörjning är en dygd (första världskriget pågår). Potatisland går före gräsmattor och prydnadsväxter. Grusvägarna ger en lantlig prägel, men trätrottoaren avslöjar nya urbana ambitioner. Trädgård och stad på en gång. Trädgårdsstad.
 
 

Sen vänder Gustaf Bergh på kamerastativet och tar en ny bild. Nu sluttar Snäckvägen neråt och Korsvägen viker av till höger. Samma grusväg. Samma trätrottoar, nu kompletterad med en vacker lyktstolpe, förmodligen för elektriskt ljus. Till vänster har någon öppnat ett fönster på övervåningen till Borgmästarvillan (Poppelvägen 12), där Carl Lindhagen bor sen 1914. I bakgrunden skymtar de första villorna i dalsänkan mellan nuvarande Klövervägen och Poppelvägen. Ängen upp mot Alviksvägen är fortfarande obebyggd.

Gustaf Bergh Klövervägen Korsvägen Poppelvägen Snäckvägen
1 kommentar

Stora Mossens gård – en hittills okänd bild!

För ett par veckor sedan fick jag ett mejl från Björn Sundén i Äppelviken. Han hade läst min bok Bara Bromma under julhelgen.

     »Kan det här vara en bild av Fredriksberg, Stora Mossens gård?«, skrev Björn och bifogade detta fotografi med påskriften »Okänt hus i Bromma«. Bilden var tagen av en Gustaf Bergh.

 

Ja, visst är det Stora Mossens gård! Ingen tvekan!

     Så vitt jag vet har det hittills endast funnits två kända bilder av det säteri under Ulvsunda slott, som uppfördes omkring 1780 och som revs 1936 när Bromma gymnasium byggdes. Gården omnämns som »säteriet Måssen« i Carl Gustaf Forsells Beskrifning öfver Bromma Socken År 1825. På 1829 års lantmäterikarta är gården markerad med två byggnader och kallas nu »Fredriksberg«. Vem denne Fredrik var är dock inte känt.

     Fotografiet ovan är taget från norr, ungefär vid den plats där Mossvägen i dag möter Nyängsvägen (vid Mossplan). Trädet i förgrunden bör tillhöra den allé som ledde fram till gården och som kantade vägen (nuvarande Stora Mossens backe), upp från Gustaf III:s Drottningholmsväg. De två sista trädparen i allén står fortfarande kvar på den obebyggda tomten mellan Stavgårdsgatan och Mossvägen.

     Stora Mossens gård låg på den plats där Bromma gymnasiums aula nu reser sig. 

 
Stora Mossens stadsplan 1926. Stora Mossens backe leder fram till gårdsbyggnaden (inringad). Söder och väster om gården låg stall och lagdugårdbyggnader (pilarna).
 
 
Här är stadsplanen från 1935. Villorna är inritade i sina kvarter. Skolbyggnaden är placerad rakt över Stora Mossens gård. Ekonomibyggnaderna väster om skolan står kvar (pilarna) i hörnan av Nyängsvägen och den senare anlagda Bävervägen. 

     I hörnet intill aulans yttervägg och skolbyggnadens nordöstra länga står fortfarande ett kraftfullt pilträd. 

 
Pilens placering tycks i dag helt omotiverad – men får sin förklaring av den här bilden:
 
 

På denna bild [2] av Stora Mossens gård, tagen från sydväst, syns två höga pilar som flankerar en stor öppen veranda på gårdens trädgårdssida. Det är alltså en av dessa pilar som i dag står kvarlämnad tätt intill skolans vägg. Den andra fälldes för att ge plats åt aulabygget. I bakgrunden skymtar nybebyggelsen längs Stavgårdsgatan (mer exakt: huset med gatuadress Grävlingsvägen 70). De nya villorna uppfördes 1929/1930. Denna bild är alltså tagen någon gång mellan 1930 och 1936.

     Det finns ytterligare en bild av Stora Mossens gård:

 
Denna bild [3] är tagen från sydöst. Morgonsolen belyser den östra gaveln. Arbetslaget har samlats vid bilen på gårdsplan. Även här skymtar en nybyggd villa (Stavgårdsgatan 87) i bakgrunden, varför bilden kan dateras till början av trettiotalet.

     Hur ska man datera den första bilden, den nyupptäckta?

     När jag betraktade fotografiet antog jag först att det var betydligt äldre än de övriga två. Omgivningen ser mycket »lantligare« och »lummigare« ut. Så här såg det nog ut innan villorna byggdes, tänkte jag. Men Björn Sundén, som har tagit tillvara och ordnat upp Gustaf Berghs bildarkiv (sammanlagt 1 500 glasplåtar och filmnegativ, varav cirka 300 med motiv från Bromma) har med stor säkerhet daterat bilden till 1931. Bilden tillhör nämligen en filmrulle där det också finns bilder tagna vid Västerledskyrkans grundläggning (och kyrkan invigdes som bekant i december 1932).

     Men vem var Gustaf Berg? Och hur kom hans bildsamling i Björn Sundéns ägo? Till det ska jag återkomma i ett kommande blogginlägg.

Bävervägen Fredriksberg Gustaf Bergh Nyängsvägen
0 kommentarer

Trycket på trädgårdsstaden ökar för varje dag

Regeringen vill lösa bostadskrisen. Meddelandet kom i en debattartikel i Dagens Nyheter (13 januari 2016). 700 000 bostäder ska byggas inom tio år. Framför allt vill regeringen att det byggs många nya »billiga« hyresrätter. För ungdomar och vanligt folk.

     Vilken bra idé! Att ingen har tänkt på det tidigare.

     Viktor Barth-Krohn funderar vidare några dagar senare (DN 16/1). »En sak som ofta glöms bort i debatten«, skriver han i en krönika »är att det faktiskt går att bygga i även i dagens Sverige. … En grundläggande förutsättning för att det ska vara möjligt är dock att man vill bygga, och det är där skon klämmer.«

     Precis så är det! Att sätta upp storslagna mål i rikspolitiken är en sak. Det ser kraftfullt ut. Regeringen kan säkert få ett snabbt blocköverskridande stöd för en ny bostadspolitisk vision. Men blir den genomförbar? Om ingen vill bygga »billiga« bostäder?

     I Sverige är det kommunerna som har planmonopol. Staten kan inte beordra nyproduktion. Även allmännyttan är en kommunal angelägenhet. Och i kommunerna finns inga som helst incitament för att bygga »billiga« hyresrätter för vanligt folk. Det är för dyrt. Det kostar skattepengar. Och det är olönsamt. Förr brukade börsbolagen beskyllas för sin »kvartalsekonomi«. Nu är kommunerna nästan lika kortsiktiga. Alla investeringar ska räknas hem under pågående mandatperiod.

     Barth-Krohn fortsätter: »Det är bara att slå upp valfri lokaltidning för att inse hur politiskt jobbigt det kommer att bli. Det är en sak att sätta fina mål i Rosenbad, en annan att stå och peka ut vilken skog som ska bort.«

     Nej, varken byggbolag eller kommunpolitiker vill bygga »billiga« hyresrätter. Jag kan på rak arm räkna upp åtta skäl som talar mot hyresrätter och för bostadsrätter.

  1. Att låta allmännyttan bygga hyresrätter ger inga markförsäljningsntäkter till staden.
  2. Att låta kooperativa bostadsbolag (som SKB) bygga med låga vinstkrav ger för låga intäkter till staden. 
  3. Att sälja mark till högstbjudande byggbolag ger däremot miljardintäkter till staden. Köpeskillingen bestäms nämligen inte av markytan, utan av lägenhetsytan.
  4. Ju högre hus som byggbolagen får bygglov till och ju trängre husen får placeras, desto högre blir kommunens intäkt.
  5. Ju centralare läge och ju bättre befintlig infrastruktur som erbjuds, desto mer är byggbolagen beredda att betala för marken.
  6. Till råga på allt är byggkostnaderna högre för hyresrätter än för bostadsrätter. En hyresrätt byggs för att förvaltas på lång sikt. En bostadsrätts ska säljas snabbt, sen får den nya ägaren ta över ansvaret.
  7. Bostadsbristen i sig driver på prisutvecklingen av bostadsrätter.
  8. Och i liten skala: enligt samma affärslogik är det extremt lönsamt att köpa upp trädgårdsstadens villor och omvandla dem till bostadsrätter.

Det här är åtta skäl till varför statliga byggkrav kommer att få kommunpolitikerna att sparka bakut. Och dessvärre är det här också åtta skäl till varför trycket på trädgårdsstaden ökar för varje dag. Ty det kommunen verkligen vill, det är att sälja mark och ge bygglov till dyra bostadsrätter. 

Runda vägen 12, hösten 2015. Här rivs för att ge plats för fler bostadsrätter.
 
Länkar till artiklarna i Dagens Nyheter:

http://www.dn.se/debatt/vi-vill-samarbeta-om-okat-bostadsbyggande/

http://www.dn.se/sthlm/viktor-barth-kron-statliga-byggkrav-lar-fa-manget-kommunalrad-att-sparka-bakut/

 

PS, den 31 januari 2016:

Karin Ulberstad och övriga berörda grannar till huset på Runda vägen (ovan), överklagade bygglovet i höstas. Det kan tyckas märkligt att byggherren ändå fäller träd, spränger bort berg och börjar uppföra de nya byggnaderna samtidigt som bygglovet är överklagat. Tyvärr meddelade Karin i dag att Stadsbyggnadskontoret avslog överklagandet i fredags (29/1). Fritt fram för nya bostadsrätter även på den villatomten.

4 kommentarer