Ny neon på Park

Köpte frukostbröd på Park Konditori i morse. Som vanligt.
     Två meter upp i luften balanserade Tommy Pettersson med en figursvängd glasbokstav i handen. Det var bokstaven "k" som han satte på plats. Park Konditoris välkända neonskylt är nu renoverad till ursprungligt skick av ett annat gammalt stockholmsföretag, Focus Neon.
Park Konditori etablerades 1924 i det då nybyggda huset på Västerled 4. 1929 fick det sitt nuvarande namn. Bagaren, som hette Bengtsson, gjordes odödlig av Lennart Hellsing (se tidigare blogginlägg). Fram till 1960 bestod Park enbart av en butik. Därefter tog konditoriet över den dåvarande skoaffärens lokal intill och fick så sin serveringsdel. Det var sannolikt då som neonskylten sattets upp första gången.
––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
 
 
0 kommentarer

Mer nyckfull rättskipning?

Appropå förra blogginlägget (att samma domstol dömer olika i Enskede och Äppelviken), hörde en läsare av sig och frågade om jag visste vad som händer på Majvägen 12. Eller snarare, varför inget händer där.
     Så här skrev jag i ett blogginlägg den 22 maj:
     »Men på Majvägen 12 hann man både färdigställa och sälja fyra bostadsrätter – ja köparna hann till och med flytta in i sina nya lägenheter – innan Mark- och miljööverdomstolen upphävde bygglovet (husen var både för stora och för höga). Bostadsrättsföreningen är alltså ett svartbygge, som – om man följer lagen – ska återställas (dvs rivas).«
 
Ja, varför har inte fastigheten återställts till ursprungligt skick?, undrade läsaren. Jag blev själv nyfiken på svaret och efter några mejl och samtal hamnade jag till slut hos en hjälpsam jurist på Länsstyrelsen. 
 
Tvisterna runt ombildningen av Majvägen 12 till fyra bostadsrätter har pågått i fem, sex år, minst. Stadsbyggnadsnämnden har beviljat två bygglov (2011 och 2014), vilka båda har överklagats till högsta instans, Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Striden i samtliga processer har gällt höjden på tillbyggnaden, »huskropp C«, och hur många våningar som tillbyggnadaden anses ha. Planbestämmelserna tillåter 7,5 meter och 2 våningar.
     MÖD har bedömt att huskropp C är för hög och har 3 våningar. Därmed strider bygget mot detaljplanen och bygglovet har upphävts retroaktivt. Så här ser huskropp C ut i dag:
Hur högt är huset? Ja, det beror på från vilken punkt på tomten man mäter. Har huset endast två våningar? Ja, det beror på hur man räknar. Bild ut grannarnas överklagan till Länsstyrelsen.
 
I stället för att acceptera MÖD:s dom har Brf Terrasserna (Jan Gutestam) under 2016 inkommit med en tredje bygglovsansökan för samma fastighet, dvs en tredje bygglovsansökan för den byggnad (huskropp C) som redan är byggd. Och för tredje gången godkänner Stadsbyggnadsnämnden en i det närmaste identisk bygglovsansökan. Ett ord har ändrats på byggnadsritningen: plan 1 kallas nu för »källare« och inte längre för »sovrum/allrum« (som det benämndes i bygglov 1 och 2, liksom även i mäklarens säljmaterial).
     En granne överklagar beslutet till Länsstyrelsen och undrar retoriskt: 
     »Är syftet att rädda sina egna [Stadsbyggnadsnämndens egna] beslut, som ju visat sig felaktiga? Vad är det för rättssäkerhet då det beslut som Mark- och miljööverdomstolen fattat kringgås? Vad har detaljplanen för syfte och värde och varför följer man inte sitt eget beslut?
 
Därmed kommer vi i kontakt med en juridisk delikatess, begreppet litispendens (av latinets lis pendens,  pågående mål). Litispendens är en processrättslig princip som säger att om samma fråga redan har prövats i annat mål får den ej tas upp till ny prövning. Den ska avvisas. Men det tycker alltså inte Stadsbyggnadsnämnden. De ger byggherren (och sig själva) ytterligare en chans.
 
Men håll i hatten. Årendet har därefter tagit fler nya vändningar.
     Stadsbyggnadsnämndens tredje bygglovsgodkännande (i november 2015) följdes alltså av grannarnas överklagande till Länsstyrelsen (i december 2015). Länsstyrelsen avvisade dock denna överklagan och tillstyrkte bygglovet (i mars 2016). 
     Därefter inkom grannarna med en överklagan av Länsstyrelsens beslut, men överklagan bedömdes ha inkommit för sent och ogillades.
 
Och nu kommer vi fram till ännu ett juridiskt begrepp: återtagande av försutten tid
     Grannarna inkom nu med en begäran om att tidsfristen för överklagandet skulle börja löpa igen. Och de fick okej! Själva handlingen godkändes, dvs bedömdes ha inkommit. Enligt Länsstyrelsens jurist ska överklagan behandlas senare under våren.
     Ärendet kan följas via kommunens hemsida. Diarienumret är 2015-15239. Fortsättning följer.
 
Snurrigt? Ja, det är väl bara förnamnet. Men vad är problemet? Jag kan inte se annat än att politikerna sitter på lösningen. Trädgårdsstaden behöver ett förstärkt skydd. Det krävs politisk vilja och politiska beslut att täppa till de blottor som byggherrar hittar i hundraåriga detaljplaner. Det var naturligtvis aldrig meningen att det skulle bo fyra familjer på varje tomt i trädgårdsstaden. Inför tillfälliga regler. Skapa nya. Annars har vi snart ingen trädgårdsstad kvar.
––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
 
2 kommentarer

Nyckfull rättskipning i domstolen

En bitter lärdom av förra blogginlägget (11/1).
     Avgörande för Enskededomen i Mark- och miljööverdomsstolen (MÖD) var att fastigheter som i detaljplanen har beteckningen Ö2 inte tillåter ett kopplat byggnadssätt. Med andra ord: en sådan tomt får endast bebyggas med en villa, ett enfamiljshus. En villa får heller inte ersättas eller kompletteras med ett flerfamiljshus (radhus eller kedjehus).
 
En läsare hörde av sig angående Enskededomen med en skarpögd iakttagelse:
     »När jag läser Mark- och miljööverdomstolens dom«, skriver läsaren, »kan jag konstatera att de överklagande Enskedeborna vann på samma grund som Äppelviksborna åberopade i fallet Runda vägen, nämligen att fastigheter som har beteckningen Ö2 (som villorna i både Enskede och Äppelviken har) inte tillåter ett kopplat byggnadssätt på en och samma tomt.« 
 
2015 nekade MÖD grannarna i Äppelviken prövningstillstånd, och byggherren tilläts att koppla tre radhus till en befintlig villa på Runda vägen. Men i Enskede upphävde samma domstol bygglovet och dömde till de klagande grannarnas fördel.
     Det är naturligtvis glädjande att byggplanerna i trädgårdsstaden Enskede stoppades, men de känns samtidigt bittert att konstatera att den groteska spontanförtätningen i trädgårdsstaden Äppelviken borde ha avvärjts – om samma domstol hade dömt på samma sätt vid båda tillfällena.
 
Runda vägen 12, våren 2016. Tre nya radus har kopplats ihop med en äldre villa. Den gången tyckte MÖD att det var okej. Foto: Balders/Hemnet.
 
Förhoppningsvis för Enskededomen det goda med sig att kommande spontanförtätningsförsök i trädgårdsstaden kan stoppas med konsekvent rättskipning.
 
––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
 
0 kommentarer