Jag läser flera illavarslande texter i pressen den senaste veckan. Hoten mot trädgårdsstaden kommer från skilda och delvis oväntade håll. Och de vittnar om både okunskap och en respektlös inställning till människors sätt att prioritera sitt boende under skilda perioder i livet. 

 

På FB-sidan Aktuella händelser i Bromma uppmärksammade Henrik von Grothusen (11/5) en ledare i Expressen (9/5), där Patrik Kronqvist trumpetar ut: »Riv villaidyllerna och ge plats för riktiga städer«. Så här vill »liberala« Expressens lösa bostadsbristen i Stockholm:

 

»Runt Sveriges stora städer finns i dag breda band av gles villabebyggelse. Tomterna där är ofta av samma storlek som i innerstaden. Men i stället för uppemot sextio personer per fastighet, som i stenstaden, bor där sällan fler än fem. I Stockholm har områden som Stureby, Enskede, Tallkrogen och Mälarhöjden dessutom redan egna tunnelbanestationer. … Därför är det så märkligt att följa debatten om den påstådda bristen på byggbar mark i storstäderna. … [En enkel] lösning vore att ändra detaljplanerna och tillåta större och högre bebyggelse i villamattorna.«

 

Fastighetsbolag och enskilda byggherrar som vill bygga sönder de hundraåriga kulturmiljöerna i Stockholms närförorter får nu alltså stöd av borgerliga opinionsbildare. Det är verkligen illavarslande. 

 

I senaste numret av Bromma Tidning (13-19/5) uttalar sig en »stadsbyggnadsforskare«, Alexander Ståhle. Av artikeln framgår det inte om Ståhle representerar något universitet, någon organisation eller kanske näringslivet, men hans lösning på bostadskrisen är lika oreflekterat tvärsäker som Expressens ledarskribent: 

     – Bygger man trevåningshus på villatomterna så får man enorma mängder med bostäder, har »bostadsforskaren« räknat ut. Smart tänkt. Och han har även identifierat var skon klämmer:

     – Kommunen är en stor bromskloss, fortsätter Ståhle. Detaljplanerna vi har i Stockholm tvingar områden att bevaras …

 

Ja, tack och lov för de detaljplaner vi har, och som förutseende stadsplanerare skapade när Stockholms trädgårdsstäder utformades för drygt hundra år sen.

     Kan det rent av vara så att alla vi som sökt oss ut från stenstaden har gjort det för att få lite mer luft att andas? Lite mer utrymme? Och att det är därför vi har sökt oss till förorten, där den rådande detaljplanen ger oss en annan livskvalitet?

     Kan det vara så?

 

Så var på din vakt. Trädgårdsstadens fiender gömmer sig både här och där.