Ålstensvägen
Vet du var Ålstensvägen går? Inte Ålstensgtan, utan Ålstensvägen. Nej, jag förstår om du inte har en susning. Men om jag säger Herman Ygbergs väg? Då vet du vilken gata jag menar.
För hundra år sen, när trädgårdsstaden i Bromma planerades, då namngav man gator och torg lite preliminärt. Jag har berättat om Äppelviken i ett tidigare inlägg. I dag ska vi se hur Smedslätten och Ålsten såg ut på kartan från 1922.
Smedslätten 1922. Till hälften bebyggt, till hälften obebyggt.
Längst upp i kartans högra hörn ser du Äppelvikstorget. Från torget utgår Ålstensvägen (nuvarande Nyängsvägen) och ansluter snart till det så kallade Klöverkrysset, femvägskorsningen för dagens Nyängs-, Klöver- och Herman Ygbergsvägar. I dag fortsätter Klövervägen upp mot Sagostigen och Trastvägen (som nu heter Koltrastvägen), men för hundra år sedan fortsatte Klövervägen rakt västerut, dvs längs nuvarande Nyängsvägens sträckning.
Notera även att hela området västerut har fått sina kvartersnamn och fastighetsnummer fastställda, men tomterna är fortfarande obebyggda. Inte heller gatorna (Topeliusvägen, Drömstigen, Smedslättsvägen och Asbjörnsens väg) har fått sina nanm än.
Ålstensvägen fortsatte sen ner mot nuvarande Smedslättstorget och vidare mot Solvik och Ålsten (se följande karta). Banvallen för tolvan är också inritad som en vit gata, men hållplatserna är inte markerade.
Ålstensvägen gick fram till Alviksvägen. Till höger: Smedslättens gård och sommarvillorna vid Mälaren.
I kartans vänsterkant syns hur Ålstensvägen fortsätter söderut. Smedslättstorget är utritat men ännu inte namngivet och flerfamiljsbostäderna är inte uppförda. Vägen fortsätter sen söderut, längs nuvarande Solviksvägens sträckning, ner till Alviksvägen. Där vidtog skog och ängar.
I början av tjugotalet dominerades landskapet ner mot sjön av de vidsträckta ägorna till Smedslättens gård. Entréallén från Alviksvägen till huvudbyggnaden är spikrakt utstakad. Du kan fortfarande se ett tiotal alléträd på ömse sidor om gångvägen nedanför trapporna från Sunnerdahlsplan.
Smedslättens gård ägdes av familjen Sunnerdahl från 1856. Sista ägaren, den barnlösa Magna Sunnerdahl, avled på gården 1935. Hon efterlämnade en stor förmögenhet och många betydande donationer. Brand annat fick Svenska Akademinen 400 000 kronor för att inköpa Börshuset i Gamla stan. Så småningom skulle Äppelviksskolan byggas på Smedslättens marker i nordöst.
Söderut längs Mälarstranden byggdes flera eleganta sommarvillor i slutet av 1800-talet. Läs mer om dem i senaste årgången av Bromma Hembygdsförenings årsbok (2021). Torjbörn Nilsson, Smedslättsbo i fjärde generationen, skriver där om de spår av villorna, bryggorna och trädgårdarna som man fortfarande kan se längs strandkanten.
Ålstens gård och sommarvillorna i Ålstensskogen.
Söder om Alviksvägen reste sig skogen tät. Fortsatte man den smala vägen genom Ålstensskogen söderut kom man till Skogsbo. När staden köpte marken på Brommalandet 1905 undantogs fastigheten Skogsbo. I stället förvärvade stadsingenjören Herman Ygberg själv ett stort område i Ålstensskogen. Han uppförde Skogsbo som en bostad för sig och sin familj. Huset färdigställdes 1911. Ygberg dog 1917.
Anna Arsjö bor i dag i »Lilla Skogsbo«, det röda huset nära det gula Skogsbo. Med hennes tillstånd återger jag här några kommentarer som hon skev på Facebook efter mitt förra inlägg om den gamla kartan.
»Herman Ygberg lät ju bygga Skogsbo Gård åt sig själv på sydspetsen. Man kan ana trädgårdsanläggningen med promenadvägar, gymnastik- och tennisplan med mera. Det finns två jättetallar som utgör en portal in till trädgården men de syns knappt idag då det vuxit igen. Resterna av stallet/ladan ligger högt upp på en klippa. Kossorna hade världens utsikt! Jag tycker att Skogsbo Gård kunde bli ett byggnadsminne med tanke på Ygbergs roll för Brommas utformning. Då kunde huset också kanske användas och öppnas för medborgarna igen.«
Anna Arsjö fortsätter:
»Stiftelsen Fanny Hirsch Minne hyrde Skogsbo under många år efter att Ygbergs sålt och bedrev ett boende för ›instabila‹ kvinnor. Hemmet flyttade dit från den stora villan vid Solvik. Den villan revs väl ca 1980? Förra året släpptes sekretessen på patienternas journaler från hemmet. Jag har börjat läsa i några som jag begärt ut från Stadsarkivet. Det är både spännande och rörande läsning. En helt egen historia i sig.«
1922 var Ålstens gård fortfarande en betydande jordbruksfastighet. Så här såg gården och det omgivande landskapet ut vid förra sekelskiftet.
Ålstens gård 1904. Oljemålning av J.W. Berglund. Tavlan ägs av Bromma Hembygdsförening.
Den gula mangårdsbyggnaden ligger högst på berget i bakgrunden. Nedanför syns flyglarna, trädgårdsmästarbostaden och några ekonomibyggnader. Framför ladugården ligger en fruktträdgård och grönsaksodlingar. Byggnaderna till vänster nu rivna. I förgrunden, innanför gärdsgården, anas järnåldersgravfältet och till höger, där Ålstensgatans radhus nu ligger, breder åkermarken ut sig. Alviksvägen är fortfarande en smal och slingrande landsväg.
Om Ålstens gårds mer än tusenåriga historia kan du läsa i Nils Ringstedts nya bok På spaning efter Brommas historia.