I dag har jag glädjen att presentera en gammal Ålstenskille som gästskribent här på bloggen. Trots att han nu har flyttat till Mariaberget, har Wille Crafoord kvar sin bardomskärlek till Bromma. De flesta känner Wille som musiker och underfundig textförfattare, men han är också en skicklig konstnär och originell bildskapare. Och så är han en riktig historieberättare!

På Facebooksidan Tbaxtstan publicerar han sina bildsatta historietter om Stockholm från förr. Jag har följt sidan i flera år och rekommenderar den gärna. I dag (9/9) publicerade Wille en text om Tranebergsbroarna. Med upphovsmannens tillstånd får du läsa texten här:

 

Stora konstverk föregås i regel av skisser. Utkast. Demos. Under resan mejslas former eller melodier tills den ursprungliga idén stundom täcks av de kreativa sågspånen. Över tid kan även olika personer, rent av i skilda generationer, komplettera och förfina. Remixa. Oklart om något någonsin blir färdigt.

Detta blir tydligt när jag passerar under Tranebergsbrons majestätiska betongvalv. Här har det skissats i sekler. Hjärtat slår för den bergbaneliknande himmelsbågen som öppnar vägen till Oz för en Ålstensgosse. Här i tunnelbanans skrammel börjar äventyret.

Bron kommer på plats 1934 och sätter då världsrekord i betongspann. Dessutom så 30 meter upp i det blå att man än idag drar efter andan vid stigning. Bygget sker i funkisens swedishgraceefterskimrande era, där arkitekten Paul Hedqvist levererar hits som Västerbron, Bromma flygplats och PerAlbinradhusen. Men nedanför det väldiga spannet ilar kärror och spårvagnar via äldre överfarter. Duktigt folk har sen medeltid jobbat skift för att förena staden med Mälaröarna. Inledningsvis med båtar.

På våra äldsta kartor syns att vattnet är mer enande än separerande. Det är med slup och släde stockholmarna tar sig fram. Därav alla gods och gårdar vid stränder. Inte minst Drottningholm, som så till den milda grad tjusar teaterkungen Gustav III att han önskar sig en bekväm landväg dit. Carl Fredric Adelcrantz får jobbet.

Tidigare har man tagit omvägen förbi Sundbyberg och Bällsta bro till Svartsjölandet och Lovön men nu anläggs en genväg som blir den slingrande Gustav IIIs väg. Inklusive tre nya broar. Med pompa invigs hela härligheten 1787 med dans och tablåer utmed sträckan där, bland andra, Bellman sjunger duett med en ung Lars Hjortzberg.

Då är det en flottbro som tar ekipagen över Tranebergssundet. En bro som förbättras och flyttas på 1850-talet. Då det ytterligare 60 år senare dras spårvagn till villastan, som byggs från Alvik bort mot Ålsten, anläggs en pontonbro med både el- och vattenledningar. Går man längs strandkanterna och rotar kan man idag finna alla äldre brofästen. Skisserna.

Det är från Tranebergsbrons krön man först anar vårens ankomst. Liksom sommarens avsked. Därav tranan, om nån frågar mig.

Wille Crafoord