- february 2017

Trafiken och förtätningen – en omöjlig ekvation?

Daniel Helldén (MP) och Agneta Palmqvist (Rotary, Bromma). Foto: Ulf Bergman.
 
Trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) talade i torsdags (23/2) vid en Rotarylunch på Sjöpaviljongen i Alvik. Det var stor uppslutning. Läckra laxqueneller. Och en livaktig frågestund efteråt. Tiden medgav dock inte att ställa några resonerande frågor till borgarrådet. Det fick bli ett blogginlägg i stället.
 
Jag har argumenterat mot förtätning i trädgårdsstaden i många år. Min erfarenhet är att det är trafikfrågorna som brukar engagera medborgarna mest – och politikerna minst. »Blir bilköerna för långa, då väljer folk att förfytta sig på andra sätt«, brukar det heta. »Trafiken löser sig.«
 
Fullt så lättsinnigt uttryckte sig inte Daniel Helldén vid sitt lunchföredrag. Men det var någonting som saknades i hans kalkyl. Politik är mer än att önska sig en bättre framtid.
 
Helldén målade upp en långsiktig vision för Stockholm och Bromma. Så som den beskrivs i Översiktsplan för Stockholm (med sikte på 2030) och i förhållande till regeringens klimatmål (till 2045). Och en sak står klar redan nu: visionen kryllar av målkonflikter. Oavsett politisk kulör, de kommande decenniernas trafik- och stadsbyggnadsborgarråd har ett tufft jobb framför sig. Så här ser ekvationen ut enligt den nuvarande majoriteten i Stadshuset:
  • Stockholm ska få 140 000 nya bostäder fram till 2030, huvudsakligen genom förtätning.
  • Samtidigt ska antalet bilar minskas med 30 procent. Det ska alltså bli 30 procent färre bilar än i dag.
  • För att nå båda dessa mål satsar kommunen på nya gång- och cykelbanor.
Det här är inte en trovärdig plan. Det är önsketänkande. Det saknas flera led och villkor i ekvationen.
  • Ny lagstiftning?
  • Nya skatter och avgifter?
  • Andra ekonomiska incitament?
 
Helldén medgav ett dilemma. Att ändra i Stockholms infrastruktur är »jättedyrt«. Det är inte bara nya tunnelbanestationer som är jättedyra. Att flytta gatsten och brunnslock är också jättedyrt, förklarade han.
 
Men ändå är det förtätning som är receptet. Och förtätning är också »jättedyrt«.
     »Vi kommer aldrig att komma tillrätta med Stockholms brist på byggande så länge varje nytt hus kräver en ny detaljplan.« Det här insåg stadsplanerarna redan 2001 när Färgfabriken anordnade en workshop – Sthlm at Large – och som dokumenterades i Handbok för framtidens Stockholm (2004).
     Stockholm måste växa rent geografiskt också. Stockholm måste bli större, även på ytan.
     Brommaplan blir snart Stockholms mest förtätade stadsdel. Exploateringsgraden blir högre än Hagastadens och Liljeholmens. Inte ens i insäljningsmaterialets datoranimationer når solljuset ner till gatan mellan huskropparna. Se tidigare bologginlägg. Sveriges farligaste rondell ska dock inte byggas om, men den ska betjäna allt fler.
     Och samtidigt ska bilismen ned med en tredjedel – från dagens nivå. Det hänger inte ihop.
 
Tack för ett intressant och väl framfört föredrag, Daniel. Men jag får inte ihop din ekvation. Om du vill är du välkommen att ge en kommentar här. Bloggen står öppen för ett gästinlägg.
 
––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
1 kommentar