Midsommar i Äppelviken – för 102 år sedan

I dag blir det inga nya avslöjande om förtätningar och oegentligheter i trädgårdsstaden. I stället kommer en midsommarhälsning till bloggens alla följare.
 
En läsare skickade ett klipp från Svenska Dagbladet 1938 till mig. I en lång artikeln berättar journalisten och författaren Elisabeth Krey-Lange om livet bland »fruarna i Äppelviken« för tjugofem år sedan, det vill säga i mitten av 1910-talet, då de första villorna i trädgårdsstaden byggdes. Elisabeth Krey-Lange inledde sin journalistbana på Svenska Dagbladet år 1909 och var en förebild för Stockholms yrkeskvinnor under första hälften av nittonhundratalet. Hon skriver:
 
»Och i många av villorna, som byggdes de första åren, bo alltjämt samma människor. Då var det familjer med småbarn och de hade flytt från stenöknen för att njuta lantlivets behag i en lugn vrå i Stockholms omedelbara närhet. I nio fall av tio var det fruarna, som gjorde slag i saken den gången, då det bestämdes att man skulle flytta ut till trädgårdsstaden.«
 
På sin reportageresa till Äppelviken söker hon upp borgmästarinnan Jenny Lindhagen. Borgmästaren, Carl Lindhagen, hade 1914 låtit uppföra en av de första villorna i trädgårdsstaden, på Poppelvägen 12.
 
»Vi slog oss ner mitt i blomsterängarna, berättar hon. Mitt ibland blåklockor och prästkragar. Första midsommarafton därute tog jag initiativ till gemensam midsommarstång. Den kläddes av fruarna i villorna och spårvägsfolket tillsammans. Det blev en tradition i samhället, ett av de många momenten i sammanhållningen bland bebyggarna av gamla Äppelviken, som då var så nytt.«
Midsommarfirande i Äppelviken 1916. I huset till höger bodde borgmästarparet Carl och Jenny Lindhagen. Det hade uppförts 1914. Foto: Gustaf Bergh (ur Björn Sundéns arkiv).
 
Ute i Europa pågick kriget. Borgmästare Lindhagen stod värd för »Fordexpeditionens« möte i Stockholm 1915 [ett fredsinitiativ finansierat av biltillverkaren Henry Ford]. Borgmästaren och hans hustru bjöd in 55 utländska gäster till villan på Poppelvägen. På tre stora »notvarp« [middagskalas] efter varandra. Men samtidigt var det kristider och brist på mat.
 
»Den nybildade vllaägarföreningen måste göra så gott den kunde och vi beslöto att grunda en kooperativ svingård. Smågrisar köptes för dyra pengar – jag vill minnas de kostade 100 kronor stycket – och så skulle de uppfödas. Det var inte minsta bekymret. Sen kom ett annat, vakthållning i mörka nätter, så att inte våra julgrisar in spe skulle stjälas bort. Herrarna i samhället åtog sig vakthållningen. Min man och Tengdahl, som var vår närmaste granne, brukade vakta tillsammans. Så kom de andra herrarna underfund med att de kunde hyra en nattvakt för en femma . . . Grisarna var magra och ynkliga, då de slaktades till jul, men man var van att nöja sig med litet under kristiden.«
 
 
 
Läs hela artikeln, bland annat om badhuset i Äppelviken och om hur folkskolan på Drömstigen kom till, på Svenska Dagbladets arkiv Sök datum 1938-03-13. Se sid 36 och 39.
 
–––––––––––––––––––
PS
Vill du veta när nästa blogginlägg publiceras? Gilla bloggens Facebooksida, så får du en automatisk påminnelse.
0 kommentarer