I mitt förra blogginlägg skrev jag om den senaste bygglovsansökan, där byggherren Johan Gahm önskar konvertera tre villor till tolv (!) bostadsrätter. Gahm har tidigare fått avslag på flera varianter av bygglov för olika tillbyggnader. Även en ansökan om att få riva de befintliga villorna för att ge plats åt nya flerfamiljshus har avslagits. 

 

I förra veckan kom Trafikkontorets och Skönhetsrådets remissvar. »Trafikkontoret avstyrker bygglov av trafiksäkerhetsskäl«, lyder deras lakoniska yttrande till idén att anlägga fyra P-platser på varje tomt med dubbla in- och utfarter.  »Stadens riktlinjer medger bara en in- och utfart  per fastighet av trafiksäkerhetsskäl«, tillägger de som ett förtydligande. (Och jag tänker: så synd att Trafikkontoret inte tillfrågades om de två P-infarterna vid Herman Ygbergs väg, då hade Huldrestigen fredats bara av den anledningen. Men mer om trafiken på Huldrestigen i ett kommande inlägg).

 

Skönhetsrådets remissvar innehåller flera formuleringar som är värda att lyfta fram. De inleder med att konstatera att ». . . åtgärderna strider mot de principer trädgårdsstaden Smedslätten utformades efter.«

 

Därefter vidgar de sitt resonemang till att gälla mer än enstaka fastigheter, och ser till trädgårdsstaden som en kontextuell enhet. »Rådet vidhåller att ad hoc-förtätning av detta slag utgör ett hot mot trädgårdsstäder och villaförorter i Stockholms stad. Som rådet tidigare påtalat bör Stockholms stad snarast tillse att det kryphål som uppstått när endast stadsplanen, ett av de två styrdokument som från början möjliggjorde bebyggelsen, används som grund i stadsbyggnadskontorets bedömning.«

 

 

Det är ju ganska anmärkningsvärt – vilket har framhållits tidigare i den här bloggen – att ett styrande dokument (tomträttsavtalet) som innehåller regleringar i detaljplanen bara går upp i rök i samband med en affärstransaktion. Alla boende i ett område förväntar sig ju att sådana stora förändringar – som att bygga om en villa till tre eller fyra bostadsrätter – ska följa en detaljplaneprocess.

 

Skönhetsrådet höjer också blicken när de förklarar innebörden av husens arkitektoniska värden: »Även om inte varje enskilt hus har ett stort arkitektoniskt värde är det helheten och de stora trädgårdarna som utgör det som Skönhetsrådet bedömer vara skyddsvärt.«

 

Sist, men inte minst, vänder sig Skönhetsrådet mot de föreslagna tillbyggnadernas groteska volymer. De skriver: »I bedömningen av bygglovsärenden anser rådet även att frågan om hur stor en tillbyggnad kan vara utan att huvudbyggnaden överflyglas och tar dess plats måste diskuteras. I samtliga tre aktuella förslag är tillbyggnaderna extremt stora i förhållande till ursprungshusen. . . . Ett genomförande av förslaget bör således strida mot Plan- och bygglagens bestämmelser i andra kapitlet, sjätte paragrafen, första stycket.«