Författaren och arkeologen Nils Ringstedt är vår mest produktive skildrare av Bromma ur ett historiskt perspektiv. Under de senare tjugo åren har han gett ut flera böcker i Bromma Hembygdsförenings skriftserie och därtill publicerat åtskilliga artiklar i Hembygdsföreningens årsbok. Temat för Ringstedts gärning som forskare och folkbildare har ofta varit »Bromma före Bromma«, det vill säga de arkeologiska och förhistoriska lämningarna i Västerort, men han har också dokumenterat senare tiders bebyggelseutveckling: torpen, byarna, gårdarna och säterierna.

     Förra året slog Ringstedt in på ett nytt spår i sitt författarskap. Han utkom då med boken Norra Ängbys gatunamn. Idén låg nära till hands. Stadsdelens gatunamn är inspirerade av den svenska vikingatiden. För vem kan bättre än Nils förklara bakgrunden till ålderdomligt klingande gatunamn som Badelundavägen, Lodbroksvägen, eller Valsgärdevägen?

     I sin nya bok tar Ringstedt oss med till gatorna i Södra Ängby. Området började bebyggas 1934 och består att cirka 500 villor med en väl sammanhållen modernistisk arkitektur i funktionalistisk stil. 1987 fick bebyggelsen riksantikvarieämbetets skydd som »riksintresse«.

Även i Södra Ängby har kommunen valt ett kulturhistoriskt tema för stadsdelens gatunamn. Kvarterens namn är inspirerade av begrepp från teaterns värld (Scenen, Sufflören, Aktrisen …), medan gatorna har namngivits efter svenska målare och skulptörer. Nästan hela den svenska konsthistorien finns därmed representerad i Södra Ängby.

     Att Carl Larsson, Ernst Josephson och Anders Zorn har sina egna gator i Södra Ängby känner nog de flesta till. Och konstnärerna tillhör de folkkära och välkända. Därför blir jag mer nyfiken på några – för mig – mindre kända namn, till exempel de här:

Egron Lundgren (1815–1875) befanns sig under stora delar av sitt liv på resa runt i Europa. Han reste även till Indien och Egypten som »reportagemålare«. Lundgren anses vara »den svenska akvarellkonstens fader« och var särskilt uppskattad i London, där drottning Victoria hörde till beställarna.

Johan Fredrik Höckert (1826–1866) var en framstående historiemålare. Och nu blir jag påmind av Ringstedt om en målning som jag beundrat ända sedan gick på Nationalmuseum som barn: Stottsbranden. Just det. Den ruskiga bilden med slottet i lågor och en ung Karl XII i förgrunden.

Per Hörberg (1746–1816), en hantverksmålare från Småland som har målat en lång rad altartavlor i svenska lantsortskyrkor, ofta i en folklig och lokal tradition. Konsthistorikern Carl Gustaf Laurin var inte särkilt övertygad i sitt omdöme och menade att Hörberg »utförde [sina målningar] tämligen dvalhänt och naivt«.

Bland andra kända konstnärer i Södra Ängby får vi läsa om Ivar Arosenius, David Klöcker Ehrenstrahl, Elias Martin, Richard Bergh, Alexander Roslin och många fler. Tyvärr saknas dock de kvinnliga konstnärerna. Det är ju inte Ringstedts fel, men kanske betecknande för Namnberedningens halvblindhet när gatorna namngavs i början av trettiotalet.

     För fullständighetens skull är några viktiga gator i Södra Ängby som inte har konstnärsnämn med i boken. Här berättar Ringstedt till exempel om varför Färjestadsvägen fick sitt namn och om de många historiska platserna längs Blackebergsvägen.

     Boken är rikt illustrerad av nytagna bilder och många kända målningar från Nationalmuseum och Waldemarsudde.